torsdag 30 december 2010

2010

var året då jag insåg...att livet är som det är.........vi brukar turas om jag o maken...att lägga barnen.............varannan kväll.....dom kan liksom inte ligga i samma rum..........då chattrar dom s¨å länge att föräldrarna somnar innan dem själva...eller nåt................bekvämlighet är ett annat ord för det.......ja you pick..........iallfall.............idag var det mammsen som la tösabiten........blev såklart abc boken ...så aptrött på den.............ja a b c de e...o hela raddan om och om och om igen...........japp......jo.............så sen så prata döttra om askungen o lite annat..........sen kom vi in på DÖDEN..oj....hon vill inte dö minsann..........HON GRÄT..men ....oj hur gick det till...ja visst är det den åldern....5-6 när döden plötsligt blir sann...o den blir skrämmande och .........frågande osv.............shit jobbigt.......hur förklarar man den för en femåring..............urk..........ja fick tröstat henne o pratat vidare......................kan även tillägga att varje gång vi åker spårvagn...ja då minsann...är det någon som dött........hon hette ...Elin.....japp ett kort finns ju där och ljus.......så himla sorgligt.............döden är där...runt hörnet...............o barnen...dem vill man skydda från den...iallfall när de är...fem år...........imorgon är det nyårsafton.......då börjar ett nytt år...2011.........året då jag tar studenten........................japp.........året då jag fyller 40.......har en del andra förväntingar på det året med...............6 Februari...åker jag till Teneriffa med min mamma och morbror..............tack älskling...................jag vill tacka alla som ....stöttat mig...kram o gott nyttår!!!!

1 kommentar:

saga sa...

JA den där döden, den finns där och man är rädd för den. Kanske inte just för döden i sig men för att missa livet!

Jag önskar dig ett fantastiskt 2011, och en underbar resa :)

Kram Satu